Så mycket sorg
Haft några tuffa dagar jag helst vill lämna bakom mig. Tyvärr kommer det kännas så ledsamt som det gör i 10 månader. Självklart måste jag tänka possitivt, men det är allt annat än enkelt. I förrgår tog ledsamheten över totalt att jag svimmade och under en relativt lång stund låg jag kvävd på rygg, länge nog att jag såg rubriken framför mig " tjej kvävdes ihjäl av sitt eget slem". Jag hade nog iallafall lockat läsare.
Sover enbart någon timme per natt och aptiten är så gott som borta. Har fått sluta räkna frisk-dagar då de senaste bara varit fyllda med ångest och matvägran. Tänk att man förstörs så av att bli lämnad av någon. Om det är känslan av att bli ensam eller oälskad som skrämmer mest vet jag inte. Men värst av allt är trotsallt känslan av att bli sviken, det vet jag säkert.
