Träningshets förstör oss.
Varför värdesätter vi oss av ett mellanrum mellan låren?
Jag tycker det är tragiskt för alla unga tjejer och killar som måste växa upp i denna träningshets och clean-eating tid. Anledningen att jag skriver detta är för mig mycket självklar. Allt för många blir fast i tanken om att nå idealkroppen. Alla har vi olika ideal och kroppar vi strävar efter, men oavsett om det är att bli smal, stark eller kurvig får det inte gå till en överdrift. Strävan efter att se ut som någon annan är aldrig sund, för alla har vi olika kroppar och förutsättningar.
Kicken jag fick till att börja inlägget som jag gjorde kom efter en bild på instagram. Tjejen i fråga var 14 år. Hon stod i spegeln och ställde en fråga till sina följare: "när ska mitt thighgap komma?" Och det slutade inte där. Hon drog hashtag på hashtag där alla var lika sorgliga: #värdelös #fet #fucklife. VARFÖR unga underbara du är du värdelös för att du inte har ett tomrum mellan dina lår? DET är värdelöst, tro mig. Jag själv har det, till följd av att jag har varit otroligt underviktig, men inte fan är jag bättre än någon för det? Jag är bara jag, och det kvittar hur mina ben ser ut. Det kvittar hur allas ben ser ut, dom bär är för ni är underbara. Med ett jättestort mellanrum kom för mig en enorm svaghet, jag orkade ingenting. Nu blir jag sakta men säkert starkare. Medför det att tomheten försvinner så är jag inte värdelös och tjock för det. Jag är fortfarande jag!
Det har blivit en grej av att man SKA träna. Alla ska helt plötsligt träna och fan för dig om du äter köttbullar och brunsås. Alla ska vi få så mycket muskler som möjligt oavsett kille eller tjej. Att träna till en rimlig mängd är hälsosamt, men allt för många gör det just för att passa in och få bekräftelse. Träning ska vara kul, inte en stress.
Och jag då? Jag kan verka som helt fel person att skriva det här. Jag utför någon form av träning nästan varje dag, jag har t.ex. ganska synliga muskler och ett tomrum mellan benen. Jag äter oftast sallad och lägger ut bilder på när jag ska träna. MEN jag vill bara då berätta att jag håller det på en rimlig nivå och jag ÄLSKAR att träna. Jag tränar för att bli av med och samtidigt få energi. Jag ser ut som jag gör, men vad spelar det för roll? Min favorit mat är sallad, men jag älskar allt från hamburgare till fisk, pizza och pasta, vilket jag ofta också äter.
MAN MÅSTE FÅ VARA NÖJD, även om man inte följer samhällets oskrivna idiotiska regler. Vi andas alla samma luft och är alla precis lika mycket värda trots om vi tränar eller ej och hur vi än ser ut.
