Hanna Löfkvist

Hur kan man ens uttrycka sig att jag inte har ändrat min kropp? Att jag inte lyckats med den alls, hur kan man skriva till mig att jag ser ut exakt som när jag började min kamp mot anorexin?

Jag är medveten om att jag har gått upp 10 kilo sen sommaren 2012, jag är medveten om att det syns på hela hela mig. Jag VET att jag svajar väldigt, att det går upp och ned och pendlar väldigt mellan ca 5 kilo. Men jag VET också att jag trots det har kommit en lång bit på vägen. Så när jag fick läsa att ''du är fortfarande ett benrangel utan kurvor, sluta fjanta och ät'' då ville jag bara slänga ner mig själv i ett svart hål. Syns det inte att jag kämpar? Märks det inte att jag försöker som inåt bara helvete? Märks det inte att jag har lyckats mycket, och att jag är en helt annan person än vad jag var. 

 

Jag är inte frisk och det vet jag också. Jag äter fortfarande inte i skolan, och jag får fortfarande ångest vid mat jag inte känner för. Jag äter för det mesta sallad, och räknar fortfarande kalorier vilket är helt förjävligt. Jag gråter fortfarande varje dag över min kroppsbild och jag tvångstränar fortfarande. Mina rev och höftben sticker fortfarande ut och jag får fortfarande skavsår av min egen ryggrad. 

Men! Jag är inte isolerad från min omgivning längre, jag nekar inte att jag är sjuk längre, jag ser problemet och försöker ta itu med det, jag utsätter mig själv för utmaningar, och jag BESEGRAR ibland min ätstörning. Just nu har jag gått neråt ett tag, pga att jag mått fruktansvärt psykiskt dåligt, och då drabbas maten av det. Men nu är jag på banan igen! Och jag tänker inte låta någon knäcka mig igen, jag har tyvärr lätt för att suga åt mig allt negativt och gräva ner mig i skit. Men inte den här gången, för jag ska bli frisk nu!