Kan inte någon våga bry sig
Undrar vid vilken tidpunkt, vid vilket tillfälle och vilken sekund du börjar inse att du sakta men säkert förstör mig bit för bit.
Undrar om det blir du som försöker bygga upp mig igen, eller om du lägger över det i någon annans händer.
Undrar om du någonsin kommer bry dig på riktigt igen, inte bara för att du har en känsla av att du måste.
Undrar om det är jag som är ditt problem, eller om det är du som är mitt.
Undrar om jag är den enda som alltid känner mig ensam och övergiven, trots att jag är omgiven av människor dela dagarna.
Det jag undrar mest över är vilka som är mina riktigt vänner. Jag har svårt att skilja på dem som vill mig väl och de som vill ha något av mig. Undrar varför dem inte hör av sig trots att dem vet hur jag mår, varför får jag aldrig ett sms, en kram eller ens ett gott ord. Måste man låtsas som att allt är som vanligt, när dom innerst inne vet sanningen. Kan ingen bara våga bry sig om människor när dom är i svackor, istället för att bara vilja umgås med dem när de är på toppen.
