Hanna Löfkvist

..är det fanimej dags med nu. Men Hanna, så säger du ju hela satans tiden? Ja visst har jag gjort det varje gång, det är ju något man måste säga. För att inte visa sig bunden till sjukdomen, det där med att ljuga ni vet. Men med handen på hjärtat säger jag nu att Bye bye alla jordens ätstörningar som har vistat sig och som fortfarande vistar sig inuti mitt psyke. BYEBYE! HEJDÅ! SOLONG SUCKER nu gör jag slut med dig! 

 

De flesta gånger efter mina återfall har jag under 1 vecka - 2 månader ungefär sluppit matångesten, däremot har den alltid sedan kommit tillbaka. Inte konstigt med tanke på hur min ''frisk-plan'' sätt ut. Varje gång jag har sluppit ångesten och kommit in på rätt bana igen har jag sätt det som livets liv att Kunna äta chips, godis, en hamburgare, pasta, vitt bröd och allt som har onyttigheter till efternamn. Jag har hetsätit allt jag Kan äta innan ångesten några veckor senare hinner ifatt mig och jag börjar om och om igen. Det här mönstret jag själv skapat har jag aldrig sätt förut, aldrig förstått. Jag har haft så många återfall att 3-siffrigt inte räcker till och gjort samma misstag hela tiden. Det har känts så skönt att SHIT nu kan jag äta det här, och de här, de här och det här. Sånt som inte är nyttigt för min hälsa, för min kropp. Sånt som jag i vanliga fall har en maträdsla för trycker jag i mig tills jag spricker tills verkligheten hinner ifatt och jag svälter, igen och igen.

 

Nu är det nog, nu är det dags att bryta detta mönster. Just nu har jag ingen maträdsla alls och i vanliga fall hade jag ätit allt onyttigt och gått emot ångesten till fullo i en kort period. Men vad spelar det för roll när jag vet så väl att svälten väntar runt hörnet? Nej nu äter jag supernyttigt och tänker verkligen på vad jag stoppar i mig. Rätt mat före och efter träning, rätt mat-tider och inga undantag med godis och onyttigheter. Det är dags att bli frisk en gång för alla nu, genom ett hållbart sätt att äta. Och det här kanske låter dumt, att man måste äta skräpmat ibland. Nej, det måste man verkligen inte. Eftersom min rädsla är Mat i alla dess färg och former så är det här något som faktiskt är svårt trots att jag äter så nyttigt och bra jag bara kan. Trots att jag har börjat träna för att bli snygg och stark, inte tvångsträning som kroppen skriker nej till. Det är svårt och kommer att vara svårt, men jag har ju märkt nu i flera år att det andra inte har funkat och alltså ärligt så orkar jag inte vara sjuk längre på något sätt, jag har fått nog. Kyss mitt snart stora arlse hejdå ätstörningen, hoppas att vi aldrig någonsin ses igen!