Snälla kan ingen ha ett svar. Hur?
Jag känner och vet många som går igenom den sjukdom som jag så länge kantats med. Jag ser vän på vän misslyckas och ta ett steg bak istället för fram medan jag går 10 steg framåt och många kilo uppåt hela tiden. Ingenting känns rättvist, varför skulle det få gå bra för mig när det går så dåligt för andra. Och hur kunde jag för bara några veckor sen säga att jag saknar sjuka Hanna utan att ens få lite dåligt samvete när det finns miljontal som inte orkar en dag till och vissa tar sina liv. Hur kan jag inte bara bli helt frisk istället för att längta tillbaka till något som förstör liv, mitt och andras. Hur kan jag vilja gå igenom något igen som jag så länge kämpat med för att bli av med. Hur kan det vara så att jag som många andra inte vågar bli 100% frisk. Hur fan går allt detta ihop? Hur kan jag inte veta vem jag är och tvivla så mycket på den jag är utan ätstörningen. Hur kan jag se mig själv som en bättre person för att jag är smal och sjuk. Hur fan kan jag få ett slut på det här. Hur, Hur, Hur, snälla kan ingen ha ett svar. Hur?
