Som att förflyttas till en helt ny värld
Lite så känns det. Jag har ungefär sålänge jag kan minnas levt i depression och med en ätstörning. Jag kommer inte ens ihåg tiden innan, jag kommer inte ihåg det här hur det känns att må bra, förens nu, nu vet jag exakt.
Jag är helt ny i den här må-bra-vara-lycklig-världen. Att acceptera sig själv och tillåta sig att må bra är något jag inte är van vid. I 3-4 månader har jag levt ett helt nytt liv, på riktigt alltså. Jag har framförallt skakat av mig den tunga mörka delen som följt mig hela livet och gjort så jag gråtit och skadat mig själv dagligen i flera år har lämnat mig. Jag har fått ett självförtroende som heter duga och jag ger mig själv fantastiska möjligheter att lyckas. Även ätstörningen är för det mesta borta, vad ska jag med den till, huh? Det är liksom ingen ide att försöka stanna i det man är trygg med om det är något negativt i grunden. Jag bara totalt har startat om och jag mår fantastisk. Jag mår fantastisk att vara Hanna Löfkvist och att bo i denna härliga kvinnas kropp. Jag är så energifylld, possitiv och glad så jag har ibland svårt att hantera det. Varför gråter jag inte, varför vill jag leva och inte dö liksom, sådär som jag alltid kännt. SÅ SKÖNT att det är borta, så skönt skönt SKÖÖÖNT!
För att må såhär har jag tagit avsked till många jag haft runt omkring mig, jag behövde verkligen få bort de som tynger mig istället för att lyfta mig. Jag har redan hamnat i mycket konflikter och många rykten sprids då jag inte längre går att trampa på, jag kan liksom inte sluta hylla mig själv, något jag absolut borde fortsätta med för hallå kolla resan jag gjort, kolla livet jag levt? Är ni så tragiska att det glädjer er att trycka ner mig så boka en terapi-timme eller två för mig kan ni inte få ner.
KYSS, sprid bara glädje
