Det handlar om att vara den personen du själv vill möta
Vart jag än går har jag lovat mig själv att lämna avtryck. Det är nog inget de flesta tänker på, hur man gör ett avtryck hos någon annan. Varje människa jag pratar med eller släpper in i mitt liv gör ett avtryck. Gör dom ett bra sådant, ett inspirerande och lyckogivande får dom mer än gärna stanna. Men lämnar något ett hårt och ett avtryck som är jobbigt att bära på, så förtränger jag bort dom, och lika snabbt som jag tar ett andetag, lämnar dom mig och mitt inre.
Varför ska vi bära med oss människor vi inte gillar? Varför ska vi låta oss själva må dåligt och påverkas negativt? Det finns så många inspirerande och givande personer man möter, och det är alldeles för ofta det är dem vi glömmer bort. Mitt löfte är att vara den personen man inte vill glömma bort. Jag har bestämt mig för länge sedan, att aldrig mer vara den tjejen som mobbar, som sårar någon annan. Jag lägger ingen energi på att vara sur på människor jag en gång släppt in i mitt liv, för varför ska dom få ta min dyrbara energi jag kan lägga på någon jag älskar, någon som jag bryr mig om.
Jag har själv varit både den mobbade och den jävliga tjejen som gjorde allt för att trycka ner andra. Men hmm konstigt nog mådde jag ju aldrig bättre av det? Varför ska man trycka ner andra istället för att hjälpa som upp på fötterna igen. Att få en annan människa att lyckas är ju det bästa man kan göra, både för sig själv och andra. Jag älskar att hjälpa andra, är inte lika bra på att hjälpa mig själv men jag försöker. Pengar är något jag aldrig förstått mig på. Allt handlar om pengar. Kan inte alla bara ha det lika? Kan inte alla miljarder människor som svälter och dör varje dag få en del? Hur lycklig blir man av att kunna torka sig med 1000 lappar? Blir man verkligen så lycklig av 10 bilar, när man kan hjälpa hundra tusentals människor för de pengarna.
Varje dag, innan jag somnar skriver jag någonstans på någonting något bra jag har gjort för något annat. Jag går inte och lägger mig förens det är gjort. Jag vill bli ihågkommen som en possitiv person, en tjej med kämparglöd och energi. Mina behandlingsveckor på min klinik börjar lida mot sitt slut. Under all denna tid har jag varje dag fått höra minst en komplimang, en som är sanning rakt igenom av min terapeut. Det har hjälpt mig att lyckats, det har hjälpt mig att våga ta stig framåt fast att det är okej att någon dag halka tillbaka litegrann. Göran som han heter, har inspirerat mig och visat mig att det jag gör funkar. För om det funkar på en anorektisk halvt hjärndöd 17 åring, borde det inte då funka på alla människor på jorden. Min mamma är en annan människa som varje dag inspirerar mig lika mycket. Hon är den smartaste och mest älskvärda på denna jord. Det finns inget ont i henne, det finns inget hon gjort för mig som varit dumt. Jag önskar att jag en dag blir som henne. ALLA kommer att lyckas om vi alla hjälper varandra och visar medmänsklighet. Hjälp andra, istället för att lägga energi på onödiga saker, det är inte värt det.
