Två kommentarer som behöver två svar
Måste återigen tacka alla er som ger peppande kommentarer, jag blir så glad av alla (även negativ kritik) kommentarer jag får, läser och tänker på varenda en av er. tack
"Hej Hanna. Jag ser dig nästan dagligen, och jag måste bara säga att WOW vilken energi och glädje du smittar av dig. Det riktigt bara sprätter värme och kärlek omkring dig, jag skulle aldrig kunna gissa mig till en deprimerad person om jag inte vet vad du genomgår. Säg mig, är det inte svårt att vara så sprudlande utåt när det är så mycket annat på insidan? Vill du aldrig bara visa hur du kanske innerst inne mår eller är det en ständig mask du bär på? Tack till dig iallafall Hanna, för den livsglädje du ger utåt! En sann inspiration!!''
Okej alltså jag måste bara börja med att tacka Dig för de otroligt vackra orden. Vad glad jag blir att du tycker det, vad härligt och underbart! När du säger att du ser mig dagligen så antar jag att det är i skolan alternativt på bussresor. Under alla 24 timmar på ett dygn är jag på topp kanske 5-7 timmar av dagen, mer orkar inte min knopp, och jag förstår då att det är under dessa timmar du ser mig. Jag har maximal energi i kroppen dygnet runt, däremot tar energin i huvudet slut ganska fort då jag använder den varje sekund som jag är aktiv. Jag får alltid höra att jag pratar ordentligt, typ ganska jätte mycket, sådär att jag aldrig är tyst. Jag är en glad människa, jag är sååå tacksam till att jag lever, och att jag lever ett liv med förutsättningarna att lyckas. Så många gånger jag varit nära att mista det, och så många gånger jag har tappat bort mig själv har fått mig att värdesätta mitt liv så fruktansvärt mycket. Sen ja, så lever jag med en depression som för det mesta visar sig de 15-17 timmarna som är kvar av dygnet, men det drar inte ner mig och min livsglädje, det gör mig bara väldigt sårbar och rädd.
För nått år sen så levde jag med den där ständiga masken, ett yttre som inte alls var jag. Allt jag kände var hat, ilska och ledsamhet. Är så glad att jag har kommit ur den fasen ur mitt liv, och att jag inte längre behöver spela glad, utan faktiskt vara kapabel till att känna glädje och lycka, även om jag också känner mycket sorg och smärta.
TACK återigen för din fina kommentar, och jag ska fortsätta vara glad och sprida glädje, det lovar jag''Jag vet inte om det hjälper eller stjälper och jag vill inte vara den som står med en pekpinne, speciellt när jag faktiskt inte vet hur det är att leva med en ätstörning. MEN jag har tänkt på en sak. I beskrivningen av dig själv har det stått några få rader och sen att du kämpar mot anorexi. Du har liksom gjort sjukdomen till dig själv, du presenterar dig som Hanna med en ätstörning. Jag säger inte att det är fel det du skriver, jag tycker du skriver jättebra saker, och du ska fortsätta skriva jättebra saker, men gör inte sjukdomen till din identitet, du är INTE din ätstörning, du är Hanna. Sluta aldrig kämpa!''
Hej vem du nu än är och tack så mycket för din kommentar, framförallt de fina orden i slutet, det värmer. Jag förstår exakt meningen i dessa kommentarer, det är nämligen inte förtå gången någon påpekar det. Speciellt när jag använder just ordet ätstörnings-hanna. Ett troligtvis ganska stort faktum till att jag aldrig lyckas bli helt frisk från ätstörningen är att jag har levt med den så länge jag kan minnas. Jag minns inte min tid som frisk, alls, eftersom det hela började när jag bara var ett barn. För mig så Är jag min ätstörning, för jag har ingen aning om vem jag är utan den, den Hanna har jag ju inget minne av, existerar ens den Hanna? Därför är det så svårt att helt släppa taget, jag skulle gissa på att jag aldrig kommer att helt släppa taget heller, utan skuggan av min sjukdom kommer nog alltid följa efter mig var jag än går och hur gammal jag än är. Det är jätteläskigt att tänka på hur jag skulle vara om jag inte skulle ha min ätstörning och om jag inte gått igenom det som jag har med min sjukdom, det skrämmer mig lika mycket att tänka på det, som det gör att skriva det här när jag själv hör hur det faktiskt låter.
Tack återigen för peppningen, och tack för att du tog dig modet till att ge kritik.
Tack återigen för peppningen, och tack för att du tog dig modet till att ge kritik.
slänger med en typ ett års gammal bild också, varför inte liksom, jag ser ju glad ut
