Älskling
Det har snart gått 4 år sen och jag gråter fortfarande varje natt som om jag precis fått höra vad som hänt. Jag kan fortfarande inte sluta klandra mig själv för att vår sista konversation var ett löjligt jävla bråk. Jag gillar inte att jag känner mig så tom och ensam utan dig, faktiskt helt vilse. Faktumet att jag efter nästan 4 år ändå inte har förstått att du F I N N S I N T E skrämmer mig. Så många av mina nära jag förlorat, och med alla kan jag minnas allt det goda och vara tacksam över den tid vi fick. Men inte med dig, det var så oväntat, så hastigt och det Är så svårt att ta in det att vi aldrig sa hejdå, eller ens skrattade en sista gång. Undrar hur det hade varit om du funnits kvar vid min sida, min allra bästa idiot i livet, åh vad jag hade behövt dig. Älskar dig och saknar dig min finaste. Hoppas du har det fint och skrattar åt allt dumt jag gör, vi ska snacka om detta sen när vi ses, du ska få höra ALLT om hur fett och pissigt det varit, men det får vänta lite. Du och jag isak, alltid i mitt hjärta.
