Hanna Löfkvist

2015 är över, slut, passerat, borta men aldrig någonsin kommer det bli glömt. Den 30 december 2014 satt jag nämligen och skrev 2 nyårslöften, de första 2 jag någonsin har lyckats hålla, de där som räddade mitt liv. Jag lovade nämligen mig själv den där dagen att 2015 skulle jag bli frisk och jag skulle acceptera mig själv. Och det mina kära vänner, har jag gjort med råge.

För 368 dagar sen firade jag nyår med goda vänner och skålade in det nya året som till en början var ett helvete. 

Januari-Mars är knappt nämnvärt då jag inte gjorde mycket mer än levde i självsvält. Jag var inskriven på både öppen och slutenvården och önskade mest att lämna livet. 

I slutet av mars början av april någonstans tog det äntligen vändning och jag lovade alla i min omgivning att det nu var nog. De skulle aldrig mer behöva vara så ledsna på grund av mig. Lättare sagt än gjort, men jag har aldrig någonsin gått in så helhjärtat och kämpat för att faktiskt överleva. Jag valde att lämna min stora kärlek för att lära mig älska mig själv & viktigast av allt för att han hade en negativ påverkan av mitt tillfrisknande. 

På sommaren tog jag mot all förmodan studenten. Med en frånvaro som var högre än närvaron då jag dels bodde på en klinik i Mora ett tag & såklart alla gånger jag stannat hemma för tvångsträning istället för inlärning av lite vettigt, lyckades jag få betyg i alla ämnen och jag har aldrig hört så mycket fina ord och sätt så många stolta miner som denna dagen. Och inte minst var jag själv stolt, viktigast av allt. 

I augusti började jag jobba med någonting annat än hästar för första gången med riktigt drömmiga kollegor. 

Någon månad senare blev jag officiellt friskförklarad och helt utskriven, liksom raderad ur ätstörnings-systemet från alla kliniker och sjukhus. Vilken himla känsla och vilken resa det varit, en resa jag varit otroligt rädd för att sluta, det har ju trotsallt varit mitt liv i 6 år att vara sjuk. Men så härligt det är att uppskatta livet.

December månad skakade om hela min värld väldigt när en fin vän till mig valde att avsluta livet, och på min självaste födelsedag åkte jag från krogen i raketfart till sjukhuset då min farmor fick en 3e stroke. Lagt all min tid och mina tankar på hennes tillfrisknande som nu är på väg åt rätt håll. 

Avslutade mitt år med några av mina absoluta favoriter och skålade in det nya som haft en himla bra start. Detta året har mycket att bjuda på med utlandsresor, jobb, ett rix-läger att anordna samt förhoppningsvis himla mycket kärlek och glädje. 

Ta hand om varandra hörreni, livet vänder hastigt.